Nu har tillgänglighetsgurun Joe Clark fått nog. WCAG 1.0 är svår att efterfölja och WCAG 2.0 som efter fem år borde förpassas till papperskorgen (eller någon annan stans). Då samlades en grupp WCAG-samurajer och tog fram ett errata – ett dokument som rättar till felen med WCAG 1 och förklarar hur det bör fungera. Kul initiativ och inspirerande läsning.

Sitemorse har slängt en sten på ett gäng andra firmor och organisationer som jobbar med tillgänglighet för webben. De hävdar att de andra inte klarar av ett automatiserat tillgänglighetstest (Sitemorses egen produkt) utan hittar flera fel på siterna. När de attackerade siterna kollar på Sitemorses site hittar de kod som inte är semantisk och därmed försvårar för blinda. Det finns en del annat att anmärka på. Andy Clarke alias Malarkey har skrivit en artikel om detta som är läsvärd och innehåller en del intressanta länkar och kommentarer.

Frågan är: Funkar automatiserade tester eller måste man ta in levande människor för testning om man vill göra en site tillgänglig? Vad använder du?

I sammanhanget kan ju nämnas att det finns folk som hävdar att tillgänglighet bara handlar om funktionshindrade (jag hävdar att det handlar om alla). Tommy skriver om det.

I 24timmarsbloggen skriver Roger Johansson en artikel om vanliga myter om tillgänglighet. Som vanligt när det gäller webstandarder och modern HTML-kodning är det inga större svårigheter att göra tillgängliga siter. Och som vanligt är det (enligt mig) svårast att göra siter tillgängliga för Internet Explorer

På 24timmarsbloggen dissar Björn Hagström en artikel i Internetworld. Han noterar med rätta att Internetworld svamlar om funktionshinder och webben. Man undrar ju verkligen när folk i allmänhet (och Internetworld i synnerhet) ska börja förstå skillnaden på tillgänglighet och användarvänlighet. Här blandas som vanligt begreppen ihop i en enda sörja. På dom igen Björn!